WE'RE LIKE FIRE IN THE RAIN
Efter en helg som har passerat i rekordfart som vanligt är det dags för en ny vecka med praktik - snorig och trött som få men uppfylld av energi på samma gång. Fick nämligen en mysig kväll i söndags med min älskade lillasyster som besökte Stockholm och det finns inte mycket som boostar så mycket som den typen av kväll gör. Har även hunnit med en lugn och skön kväll med Elias i fredags, första jobbpasset på Josefina samt Eurovision-kväll hos Tilda i lördags. Får ändå säga att en femteplats för Frans enligt mig är väl godkänt och att SVT faktiskt lyckats bra med produktionen. Önskar dock att det hade varit möjligt att rösta på Justin Timberlake för den mannen är verkligen en klass för sig när det kommer till musikbegåvning! Hans nya låt är så mycket feelgood och passar perfekt för att få igång sommarpeppen även regniga dagar. Likaså Måns nya låt som jag fastnat totalt för har fått gå på ständig repeat de senaste dagarna.
Man kan definitivt påstå att livet pågår för fullt i och med allt som ska hinnas med. Praktik, jobb, träning och nöje ska kombineras på bästa sätt och mitt i allt är det även dags för oss att flytta snart. Att det är problematiskt med boende i Stockholm känner nog de flesta till, och jag har flyttat så många gånger under mina tre år här att jag har tappat räkningen. Märkligt hur det blivit sådan bostadsbrist att priserna för att hyra i andrahand får lov att vara hutlösa och för att få tag i ett förstahands-kontrakt behöver man helt enkelt ha tillgång till lika mycket tur som de som vinner miljonvinsten på lotto, om inte mer. Men visst, vad vore väl livet utan utmaningar?
Skriver pitchar, mailar tidningar, koordinerar intervjuer och lite annat smått och gott om dagarna. Igår startade ett låtskrivar-camp på Capitol vilket innebär full rulle med mycket folk och action på kontoret. Att få vara mitt i allt känns verkligen spännande och det är fascinerande att höra låtar sakta men säkert formas och skapas. Skolan känns mer och mer avlägsen trots att medvetenheten ändå finns där om att det faktiskt är ännu ett år som återstår innan jag är klar. Ibland är det häftigt att se tillbaka på hur mycket jag har utvecklats som person på bara några år - hur mycket starkare, självsäkrare och nöjdare tiden har gjort mig. Att ställas inför utmaningar och att klara av dem är något som är bidragande till känslan om att livet går framåt. Platsen jag står på nu är så mycket bättre än den någonsin varit, och jag har aldrig känt mig så älskad och lycklig som jag gör just nu. Kan glatt konstatera att leendet som sitter klistrat på mina läppar är och förblir mycket svårt att sudda ut.
